starfruit

Som sagt, vår katt har fått två stycken kattungar, två tjejer, och dom är i mitt rum hela tiden, just för att jag kan hålla bäst koll på dom blabla och så vidare. Har döpt dom idag också! Namnen kommer troligen inte godkännas av resten av familjer, men sak samma. Cherry och Sakura (smeknamn Saki, typ) ska dom heta, det är engelska och japanska och båda betyder samma sak. Fyndigt!

I alla fall, kattmamman är ju också på mitt rum. Och jag hatar att ha dörren öppen på dagarna (och jag kan inte ha den stängd på nätterna), så katten får säga till när hon vill ut och in. Jag hör ju när hon står utanför dörren och jamar. Men i alla fall. Hon är så sjukt jobbig. Hon vill ut och in heeela tiden! Blir galen.

Håller på att kolla på en serie just nu, galet bra är den, och kan inte göra så mycket mer för förkylningen blir bara värre och värre (under påsklovet dessutom, fml). Händelseförloppet (katten gick ut fem minuter tidigare) går till ungefär såhär:

Åhhh shiiittttt vad bra, äntligen börjar det spännande! Har preciiis kommit ut från det tråkiga partiet, let the action begin! mjau. Äsch, katten får vänta, jag är upptagen! mjau. Nu kommer det spännande, tjoho! mjau. Det är det här jag längtat efter- mjau. MEN FÖR HELVETE KATTJÄVEL!

Går och släpper in katten. Ungefär tio minuter senare vill katten ut igen.

Sjukt jobbigt.

I hate to disappoint but it's the way things went.

.

Hej. Vill sova. Vill skolka resten av veckan, det hade varit så skönt. Orkar inte med skolan. Men så funkar det ju tyvärr inte. Det blir att släpa sig till skolan imorgon för veckans egentligen enda riktiga dag. På onsdag är jag ledig, på torsdag är det halvdag för att på eftermiddagen är det innebandy mellan CIS och JB och på fredag är jag ledig. Nästa vecka är det påsklov.

Tack gode gud för det.

På torsdag är det dessutom fest, så jag har väl någonting att se fram emot. Fast efter idag så känns det... nja, tufft bara. Visst, vädret är bra. Helt galet vad varmt det är. Skulle ha öppnat fönstret om det inte vore för de äckliga insekterna som tyvärr börjar komma fram när det blir vår.

Orkar inte med dagen imorgon. Hejdå.

Gårdagen spenderades på Öland. Jag hatar att köra över Ölandsbron på kvällarna. För ca 30 år sedan så var det ju en båt som körde in i en bro någonstans i Sverige (kommer verkligen inte ihåg vad bron hette, orkar inte kolla upp det, klockan är liksom tjugo i tolv). I alla fall, den som berättade det för mig (pappa?) gjorde det smarta valet att berätta det när jag var tio. Så sen dess har jag varit rädd för att köra över Ölandsbron på nätterna.

Pappa berättade (nu när jag har blivit äldre har jag också läst om det) hur bilarna körde över kanten och ner i vattnet. Ingen i de bilarna som körde ut över kanten överlevde. Det var en man som tyckte det var konstigt hur billjusen bara försvann i mörkret, så han stannade. Tur var det; hade han inte gjort det hade även han dött. Han började varna de bilar som kom bakom. Men tänk vilket öde.

Se det framför dig; du är på väg hem från en fest eller liknande och du kör uttråkat på bron med radion på. Allt är helt normalt, och du kan inte bärga dig till du kommer hem till din säng. Och sen plötsligt så är du inte på bron längre. Bilen faller ner, närmre och närmre vattenytan. Billysena speglas i vattenytan, och sedan så blir allt svart.

Bilarna krossades när de slog emot vattenytan. Så sjukt läskigt. Vilket hemskt sätt att dö på. Så nu när vi kör på Ölandsbron så håller jag alltid koll på bilarna framför. Ifall att liksom. Löjligt kanske, men vem vet vad som kan hända? En dag kanske den där bilen framför försvinner ner i mörkret. Troligen inte, men vem vet?

Men om man kör ner i vattnet, utan att man tappar medvetandet när man slår i vattenytan, så är det faktiskt inte kört. Och även fast man inte lyckas få ner rutan så är det faktiskt inte heller kört. De flesta tror jag tänker att det är ett så högt tryck att man kan få upp dörren, eller hur? De får panik, och ja, dör. Men det går faktiskt att överleva. Det är rätt simpelt när man tänker efter. Bilen vattenfylls ju hela tiden. När hela bilen är vattenfylld så är trycket innuti bilen lika stort som i vattnet utanför, och dörrarna går då att öppna. Så, vad ville jag komma med det här? Grips inte av panik bara, så kan man komma ur dom flesta situationer.

Jag tycker bara det här är så sjukt läskigt, och även fast många säger att drunkning är ett av de... behagligaste sätt att dö på så skulle jag verkligen inte vilja drunkna.

Fan också.

Klockan är nu halv elva och det är söndag kväll. Imorgon, första lektionen, är det retorik. Hade ett tal färdigt och allt, och det var hyfsat bra faktiskt. Men.

Ja, alltid det där äckliga "men". Men mitt tal är nu borta. Tack äckeldator, älskar dig också. Datorn bestämde sig för att bli överhettad. Ja, ni läste rätt, överhettad. Saknar min riktiga dator. Och sen var dokumentet försvunnet och det var inte sparat. Helvete! Visst, det tar inte så lång tid att skriva ihop det igen, men jag orkar inte. Jag måste duscha och sen vill jag helst se färdigt säsong 3 av Skins, kanske börja på säsong 4, grym serie. Och just det ja, biologin har jag glömt att kolla igenom också.

Och klockan är halv elva. Hej zombie imorgon! Ska dock inte träna imorgon, man ska verkligen inte träna när man är förkyld, kommer ihåg förra gången jag gjorde det... not pretty. Och man får kondition som en gammal gubbe när man är sjuk också.

Men som sagt, det kommer väl lösa sig till slut, som det alltid gör.

När jag vill så kan jag vara ruskigt effektiv. När jag vill då, vilket inte är särskilt ofta. Idag satt jag femton minuter i datasalen innan första lektionen började, och sen på halvtimmesrasten satt jag också i datasalen, sammanlagt fyrtiofem minuter då. Jag hann börja på en powerpoint till engelskan och skrev in min fakta i den. Sedan skrev jag även en inledning och en avslutning till engelskan och till sist så kom jag på att jag var tvungen att skriva om typ en fjärdedel av min debattartikel som skulle vara inlämnad idag. Hann skriva färdig den och skickade in den. Effektiv? Ja! Och eftersom jag var färdig med min del i grupparbetet så kunde jag åka hem tidigare, skönt.

I helgen blir det att träffa min kusin som har varit i Australien i ett år. Har inte sett henne på galet länge alltså. Ska även umgås med en tvättäkta australienare, det ni! Sedan blir det att kolla igenom biologin tills på måndag och skriva ett argumenterande tal till retoriken, trevligt värre.

Men ja. Dags för lite bitchande här då, men det får man faktiskt göra någon gång ibland. Jag blir inte bra på bild. Det går inte. Har tagit kort ur typ alla vinklar, inte en jävel blir bra. Är min näsa verkligen så jäkla stor? Blir ju nästan ledsen. Men ja, tyvärr så är ju Sverige fullt av snygga, smala tjejer, och jag får helt enkelt leva med att jag inte ser lika bra ut som dem och kommer troligen inte att göra det någon gång heller. Kommer troligen inte få någon kille heller, hur patetiskt det än lät; men som sagt, det är något man får leva med! Det är bara att härda ut liksom.

Och nej, jag är inte en av dem tjejerna som sitter och säger att dem är sjukt fula och tjocka när dom i verkligheten inte är det alls. Sådant är bara störande. Liksom, om du är tjock, vad fan är inte jag!? Men som varje tjej har jag också en lista på vad jag hatar om mig själv, både om min personlighet och utseendet. Kanske inte borde rabbla upp den här. Inte för att någon läser, men ändå.

Men ibland önskar jag nästan att jag var den tjejen som kunde kliva in i ett rum och få alla blickar på sig. Och då menar jag inte av folk som sitter och glor på en eftersom man är så ful, utan riktiga blickar. Att man drar åt sig all uppmärksamhet med sin utstrålning och sitt utseende. Men ja, drömma går ju.

Jag hatar mina armar. Mina ben. Min rumpa som är fucking gigantisk. Mina höfter. Min kropp helt enkelt! Till och min mage, som jag förut var lite nöjd med liksom. Den var hyfsat smal i jämförelse med resten. Undrar vad fan som hände liksom. Hatar mina kinder, min näsa, min dåliga jävla syn, mina tänder, mitt hår som är tråkigt och livlöst, mina ögon, min lilla mun, min haka, mitt äckliga ansikte, har jag glömt något? Jag tror inte det.

Okej, nu blev det här ett riktigt klagoinlägg, men jag bryr mig inte. Om ni orkade läsa igenom det, eloge till er! Funderar på att satsa på att bli författare. En random tanke bara. Eller random är den inte, har haft det som dröm väldigt länge nu. Kanske borde satsa på att bli snuskigt rik istället. Hur det nu skulle gå till. Önskar att det var jag som hade kommit på Harry Potter, damn you Rowling liksom. Kanske borde råna en bank. Eller vinna på lotto. 

Jag börjar bli förkyld också, har nyst som en galning sen jag kom hem. Halsen känns hemsk. Allt är bara jobbigt. Livet leker.

Det är sjuuuukt onödigt för mig att komma hit på onsdagar. I alla fall idag och förra veckan... på dom här båda lektionerna har jag gjort sammanlagt ingenting. Har svenska men sitter på facebook just nu, borde skriva på en debattartikel men orkar inte. Ska åka hem vid ett, jag har ju ingen lektion efter lunch på onsdagar eftersom jag har valt att inte fortsätta läsa franska (hatar franska, suger extremt hårt på det). Så jag slutar runt kvart över elva ungefär, men eftersom KLT suger så går det inga bussar hem innan ett och sen ska jag cykla hem, lovely. Hoppas det inte börjar regna. Nu kommer det säkert göra det bara för det.

Annars ska jag plugga fysik galet mycket när jag kommer hem. Har prov imorgon, kan... inte så mycket. Imorgon blir det lasergame med klassen, längtar! Älskar att spela lasergame.

Hejdå antar jag, har inte så mycket mer intressant att säga. Inte för att det här var så intressant, men ändå.