Okej.
Jag erkänner. Det känns rätt sorgligt nu faktiskt.
Jag har packat ner en del kläder (en hel IKEA-kasse, faktiskt. Mamma sa "lite" kläder, men jag menar, halva garderoben är ju fortfarande full?) och plockat ner lite smink, nagellack och så. Jag kommer faktiskt att sakna det här. Visst, jag kommer hem på helgerna och loven. Men som sagt, det är inte samma sak.
Jag kommer sakna mamma och pappa, hunden (ni anar inte hur skönt det är att ha en vakthund, semiparanoid som jag kan vara efter en skräckfilm...), och katterna, speciellt min katt Tindra. Gulligare katt får man leta efter. Vet inte hur mycket tid hon spenderar i mitt knä eller jamandes utanför mitt rum för att hon vill in.
Snart får jag klara mig själv. Diska, laga mat, tvätta, handla. Handla ska bli lite kul dock. Typ första fem gångerna. Ska snart fixa ett ICA-kort, har blanketten här, och då kan ju använda dom där streckkodsmaskinerna och glida förbi de milslånga köerna och bara see ya suuuuuuuuckers. Har redan planerat upp lite smarta, lättlagade måltider! Typ bulgur, pasta (har varit sugen på spagetti och köttbullar ett tag nu), vårrullar, nudlar. Har den perfekta måltiden med nudlar faktiskt!
Gör såhär (och lita på mig för bövelen, DET ÄR GOTT): Köp äggnudlar. Koka äggnudlarna i en grönsaksbuljong (eller valfri buljong, vill ni att nudlarna ska smaka fisk, fine, not my problem). Woka sedan nudlarna med vattenkastanjer och bebismajs. SERVERA (tillbehör: vårrullar). Smaka. Njut. MUMS. Har dock inte smakat det själv än, men erkänn, det låter gott...
Ett annat måste är skorpor! Fan vad gott, skorpor med smör, o'boy och någon bra film, det är livet. Har typ blivit beroende av skorpor...
Men nog om mat. Märks det att jag är trött? Troligen. Men det är min blogg, och ni, mina typ TRE läsare, det är bara att vänja sig.
Men tillbaka till the sad stuff. Jag kommer sakna att ha mamma och pappa så nära. Att kunna prata med dem. Bara tryggheten av att veta att dom är där. Dom kan fixa alla problem. Mamma fyllde år igår också. Så ja, det känns lite tufft just nu. Men det löser sig. Några jag inte kommer sakna är mina två idioter till bröder, dom gör mig GALEN. Det är ömsesidigt. Varje gång vi pratar om utflyttningen kommer en av dom med kommentaren "stanna där på helgerna också... och loven". Snorungar.
Nu ska jag nog gå och lägga mig. Resten fixar jag om några timmar.
