starfruit

Hade japanska idag. Jag och Amanda orkade inte med sista halvan av lektionen, så vi frågade om vi kunde gå på stan och fortsätta insamlingen till Japan. Jag menar, att gå runt på stan och chilla i det fina vädret samtidigt som man gör en bra sak, kan det bli bättre? I alla fall, snart gick vi där på stan och var sjukt nervösa när vi skulle börja fråga folk, haha.

Men bland alla "nej, har inga pengar löst" och "nej, har inte tid" så fanns det några ljusglimtar. Och en gång hann jag bara säga "ursäkta, vi komme-" innan jag blev avbruten av ett bryskt nej. Hur svårt kan det vara att vara lite trevlig? Herregud. I alla fall, när vi i slutet nästan hade gett upp och tänkte gå tillbaka till skolan bestämde vi oss för att snacka med en kille, kanske i tjugo-årsåldern, som kom gåendes på gatan. Han såg jäääkligt bra ut är värt att nämnas (jag är tjej, vad förväntar ni er?). Så vi började snacka med honom om den här insamligen, och fy fan vad gullig han var! Han var den första personen som skänkte pengar, tror jag dog lite där.

Den andra höjdpunkten var när vi nästan var tillbaka till skolan. Vi började då prata med en äldre kvinna, och hon var sjukt söt och gav oss en 50-lapp. En 50-lapp! Helt otroligt vad fina människor kan vara.

En annan rolig händelse var ju när vi precis börjat gå på stan och en bil tutade på oss och två killar (?) vinkade åt oss... Amanda och jag vinkade chockade tillbaka och kollade sedan på varandra och brast ut i gapskratt. För grejen är, vi hade ingen jävla aning om vilka det var.